--- Hemmarne ---

Man tror att man kan gå runt ganska säkert på gatorn här i Umeå. Men efter att ha bott här i över 2 år så har jag lärt mig att skenet bedrar.

Jag var helt nyduschad...hade till och med försökt kamma ut det trasiga gula håret, satt på mig sköna kläder, fattat mobilen i ena handen och var på väg att möta Jonna och Sandra vid Ålidhems centrum för att inhandla ingredienser till en hemmapizza.
Jag gick som vanligt i min egna lilla värld och donade på med ett sms på mobilen när jag plötsligt hör:
-Hmfpphmmmmfbrrrrhmf!
Jag tittar snabbt upp och ser den största hästen jag nånsin sett. Mitt på Ålidhem. Frustandes och galopperandes runt på en grön kulle mellan två betonghus.
Mitt hjärta börjar slå fort och jag erinras om den gången lilla Hästen (selma kan vi kalla henne) i stallet bet mig i handen när jag var snäll och gav henne godis. Trodde jag skulle måsta nödpissa på trottoaren.

Snabbt fattade jag min mobil för att ringa Jonna och förklara att världens största häst stod alleles nedanför hennes hus.
-Sa, du HÄST?! :O

När jag tryggt stod bakom Jonna och Sandra lite längre ifrån Hästen för att kika va människorna runt ikring egentligen höll på med så Pekar Sandra på hästen och ser rädd men samtidigt äcklad ut.

Och va skulle va värre än att Världens största häst stod vid vårat grannhus?! JO, att världens största häst MED världens största ståfjong stod och gav oss pilskna blickar.
Sandra fick genast bråttom hem för att äta och jag och Jonna följde hennes exempel efter ett tag och gick hem för att äta världens godaste pizza.

Efter 2 bitar av en pizza med 3-4 olika ostar på (jo fettbomb..och borde gå och träna imorgon) så låg vi avsmullna i sängen och ojjade oss och hade dödslängtan.

Mitt matkoma har äntligen gått över och jag kan lägga mig i soffan för att blunda och drömma om stora monsterhästar med jättedasar och pizzasekret runt käften.

Vilken underbar jävla dag!