--- Hemmarne ---

Kl 03.12  Gud vad det var tråkigt att sova. Jag vill ut från sovrummet och försöka bli katternas mästare. Om jag biter människorna i händerna kanske det släpper ut mig.

Kl.03.20 Så, pinkat och klart. Åh en pinne! Det bästa jag vet! Den är god och tugga på men inte får jag ta in den för människan! Typiskt.

Kl. 03.35 Jag försökte bemästra den minsta katten genom att sätta mig på henne och göra någon konstig rörelse med höften, ungefär som salsamoves, det är som att det är inprogrammerat i mitt huvud redan. Men människan blev inte glad när jag gjorde så. Jag som var så nära att bli Drottning över katternas rike…

Kl. 09.34 Nu fick människan för sig att hålla fast mig i famnen eftersom den säger att jag är övertrött (vad det nu betyder, naffs, naffs, bit). Det är väl lika bra att spela död ett tag så släpper de nog ner mig sedan.

Kl 13.30 Vi var på en skogspromenad för ett tag sedan. I en skog jag inte varit i förut. Människorna hoppade runt på små kullar och gick sicksack i skogen. Det var ganska kul att leka följa John med dem. De hade hängt upp en boll i ett tunt snöre i skogen. Ena människan hoppade ner på knä i gräset och började prata med bollen. Jag gick dit för att kolla hur det var, om jag behövde ringa psykakuten. Jag förstod aldrig riktigt vad de ville ha ut av denna upphängda boll så jag lämnade den där.
Det gick förbi folk på en liten väg bredvid oss. Jag ville springa fram och bli klappad på. För att se att jag fortfarande har charmen kvar. Men människorna vilseledde mig hela tiden med pinnar och godis. Och jag kan ju inte hålla mig. Jag ville rymma bort från mina (som de säger) paktledare. Så jag försökte bita hälsenan av ena människan så hon inte skulle hinna ifatt mig om jag sprang iväg. Men jag misslyckades. Det blev bara en liten rispa på vaden. Jag måste nog vässa mina tänder mot fler stenar så kanske jag lyckas nästa gång.