--- Hemmarne ---

I förrgårkväll såg jag och Erica Hachiko: A dogs story.
Jag förstod ju innan genom att bara läst vad filmen skulle handla om att jag kommer fälla tårar.
Det gör jag alltid när hundar har huvudrollen i ett drama.
Men med denna film störtgrät jag. Verkligen skakade och lät när jag grät. Och när tårarna hade börjat, tog de aldrig slut. Jag fick till och med gömma mig under täcket i sängen några gånger för jag orkade inte se vad som hände (och det fungerade faktiskt). Erica bara garvade dock. Men åt mig! ;)

Har ni 1½ timme över, se denna film!




"Lasse Hallströms film HACHIKO: A DOGS STORY är en känslostark film som är baserad på en sann japansk historia.

När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.

Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag."


 
Den riktiga Hachiko som filmen bygger på.

Vi hade en grillkväll för några veckor sedan med några vänner. Vi hittade mina "fina" glasögon och alla ville testa dom. Här är resultatet och vi kom fram till att det kanske är dags för mig att byta upp mig!



Gizmo ville såklart vara med på de speciella bilderna också men han skippade glasögonen och visade sin finaste sida istället.

Vi har ätit mycket gott den senaste tiden tack vare våran underbara grill på balkongen.  



När Erica fyllde år fick vi besök av fina Jannice och några maxi människor. Erica fick planteringsvantar, frön och en blomlåda så nu sår vi massor av blommor till balkongen i sommar!
Evelina kom förbi en dag och såg ut som hon gör på bilden. Det handlar ICKET om hustrumisshandel! Det var nämligen deras vovve Aston som var lite för glad och råkade knocka henne i ögat med sitt huvud.

Om det är någon som har missat det bästa klippet som finns på youtube just nu så finns det här:

Oh jag lovar att det är värt att se alla 5 minutrarna...det byggs upp och blir bättre och bättre! ;)

Jag är så sjuuukt jävla kär!! ;P

Jag funderar starkt på att Adoptera mr Bagge hem till våran soffa. Man kan gosa med honom. Han "kan" finska. Katterna kan använda hans mage som en liggkudde.

-Helena...har du ätit upp all glass?
-hm...nja..finns de ingen kvar?
-Jo..EN...när köpte vi glassen?
-För en vecka sedan kanske..?
-Nej de ha inte gått en vecka ens och vi köpte 14 glassar...Har du ätit upp alla??
-...Ja...det har jag faktiskt.
-Man kan inte äta glass varje dag faktiskt!
-...En morgon åt jag tre stycken..(gråten i halsen)
-!?
-Jag måste ju passa på o äta när du inte är hemma..(tårar kommer..hade faktiskt pms..)
-Hahahahahahhahah!!!
-Förlåt..du kan få äta den sista glassen..
-JA..och den ska stå i frysen tills JAG vill äta den..hehe
-Suck...jag ÄR ju såå glassugen...

Sitter återigen och funderar vid vilken tidpunkt i livet man träffar de människor som kommer finnas med en  hela livet. Ärliga, trygga i sig själva som inte vänder kappan efter vinden. Eller finns de några sånna kvar? Alla kanske redan är upptagna?

Tro inte att jag sitter och är bitter nu bara för att jag delar med mig av lite djupare tankar för en gång skull. Inte då! Jag har världens bästa vänner som jag förhoppningsvis kommer ha resten av livet. Det är bara synd att vi träffas allt för sällan och bor så långt ifrån varandra.

Just nu är jag nog mest less på all falskhet och svaghet. Ska bli så jävla skönt att skolan drar igång igen. Får börja på något nytt. Folk kommer tillbaka till stan. Lite mer ledighet utan jobb+skola att göra saker på.

Väna om det du har innan det är för sent.

"moralkärring"