Igårkväll var vi föri Jenny och Rut för en liten Playdate. Så här såg det ut.

Kl 03.12  Gud vad det var tråkigt att sova. Jag vill ut från sovrummet och försöka bli katternas mästare. Om jag biter människorna i händerna kanske det släpper ut mig.

Kl.03.20 Så, pinkat och klart. Åh en pinne! Det bästa jag vet! Den är god och tugga på men inte får jag ta in den för människan! Typiskt.

Kl. 03.35 Jag försökte bemästra den minsta katten genom att sätta mig på henne och göra någon konstig rörelse med höften, ungefär som salsamoves, det är som att det är inprogrammerat i mitt huvud redan. Men människan blev inte glad när jag gjorde så. Jag som var så nära att bli Drottning över katternas rike…

Kl. 09.34 Nu fick människan för sig att hålla fast mig i famnen eftersom den säger att jag är övertrött (vad det nu betyder, naffs, naffs, bit). Det är väl lika bra att spela död ett tag så släpper de nog ner mig sedan.

Kl 13.30 Vi var på en skogspromenad för ett tag sedan. I en skog jag inte varit i förut. Människorna hoppade runt på små kullar och gick sicksack i skogen. Det var ganska kul att leka följa John med dem. De hade hängt upp en boll i ett tunt snöre i skogen. Ena människan hoppade ner på knä i gräset och började prata med bollen. Jag gick dit för att kolla hur det var, om jag behövde ringa psykakuten. Jag förstod aldrig riktigt vad de ville ha ut av denna upphängda boll så jag lämnade den där.
Det gick förbi folk på en liten väg bredvid oss. Jag ville springa fram och bli klappad på. För att se att jag fortfarande har charmen kvar. Men människorna vilseledde mig hela tiden med pinnar och godis. Och jag kan ju inte hålla mig. Jag ville rymma bort från mina (som de säger) paktledare. Så jag försökte bita hälsenan av ena människan så hon inte skulle hinna ifatt mig om jag sprang iväg. Men jag misslyckades. Det blev bara en liten rispa på vaden. Jag måste nog vässa mina tänder mot fler stenar så kanske jag lyckas nästa gång.

Igår morse när jag och Leia var ute i skogen och lekte såg vi något skaka i buskarna. Vi gick lite närmare och fick se detta:



Efter denna mäktiga händelse fortsatte dagen, varm, kvav, oplanerad men ändå rolig.
Vi åkte ut till Klabböle och grillade hamburgare på Ericas nya muurikka vid älven. Det slutade mest i en stressig situation där Erica sprang runt för att försöka få pli (se till att Leia inte åt upp, stenar, bajs och kol). Sedan hände det som jag aldrig trodde skulle hända. Jag hade livs levande människobajs på handen...Diarre desutom. Leia och jag var på lek i skogen då vi passerade ett utedass. Jag såg att valpen var intresserad av någonting som låg på marken så jag gick genast dit och med hjälp av våran lekpinne kastade jag in (det som jag trodde var någonting som rostat och smält) under huset. Så lekte vi vidare. På någon sätt så lyckades jag ju få det där orangebruna på handen och förstod ganska snabbt ändå att det inte var smält rost...det var en stor plätt med diarre som Leia var intresserad av att springa fram till...och som jag nu hade fått på min hand.

När vi var trötta efter lukt, tvätt och försök till matlagning åkte vi föbi Jenny och Rut på vägen hem för att Leia och Rut skulle få lära känna varandra. Dom är nu för alltid bästa kompisar.

Dagen började väldigt (VÄLDIGT) solig och varm (läs kvav). Så vi gick ner till sjön och lade oss i gräset med alla myror ett tag och svalkade fötter och tassar i det iskalla vattnet.
Sedan har vi suttit på balkongen och lyssnat på alla barn på kvarteret.
Vi fick för oss att grilla sådär en timme innan stora svarta moln visade sig på himlen. Grillningen blev inte sådär jättebra som våra tungor och magar hade önskat men det blev till att sitta på balkongen iaf för att titta och lyssna på blixtar och dunder. Och SOM det lät...ibland trodde jag att himlen skulle dela sig i flera bitar efter smällarna.
Leia var ute med oss och var nog mer obrydd än vad jag var.

På tal om Leia (som om jag faktiskt pratar om något annat nuförtiden) så har hon fått lära sig att använda nosen lite mer idag genom att leta hundgodis i vardagsrummet och hon var rätt duktig till slut! :)
Hon har blivit stor och snabb nu, bara på en vecka.

Igår fyllde hon 9 veckor och vägde 5,4 kg.
Och igårkväll när vi var ut med henne för att kissa så började det smattra för att sen övergå till regn för att sen låta himlen (eller gud eller nån) pissa som aldrig för på oss. Ju mer det vräkte ner destu snabbare gick Leia mot huset...det slutade med att hon sprang fortare än Bolt! ;)

För att inte ha sovit så mycket inatt så har jag haft djävulskt med energi idag, iallafall mitt på dagen. Just nu ligger jag (och Erica) på soffan som två utslagna sälar.
Vi har städat, dammat, damsugit och torkat golv hela dagen. Sen passade jag på att fixa till ute på balkongen och putsa dörrfönstren till balkongen.
Jannice och Maja kom förbi i eftermiddag för att vara med mig! :D Eller, nja, dom hörde nog inte så mycket av vad jag pratade om eftersom de hade alla sina sinnen vid en annan individ som låg på golvet.
Men när hon hade somnat fick jag dom för mig själv en liten stund!

En annan sak som jag och Erica diskuterar och konstaterar nu efter att ha skaffat valp är att vi blir så vänligt bemött överallt. Vi har bott i det här huset sedan i Augusti och inte haft så bra koll på vilka av de, säkert 50 st, som bor här i huset är eller ser ut.
Men på de senaste dagarna börjar vi ha stenkoll på våra grannar. Vi vet vart de bor, vi vet vad de har för djur och nästan vad dom äter på dagarna. Folk som aldrig förut har brytt sig om oss och tittat bort i blyghet när man försökt möta deras blickar, går förbi en för att sedan vända sig om och glatt utbrista "Hej!".

Jag försöker få Erica att förstå att det endast beror på att vi blivit så sjukt snygga den senaste veckan och att det inte alls ha någonting med Leia att göra!

En liten säl ligger på golvet och sover sött i denna sekund efter att ha fått sitt "ögongisch" borttorkat från ögonpälsen.
Så här ser hon ut när man ser hennes ögon! ;)

Leias favoritplats för dagen



"Moster" Evelina kom förbi och tvångsmyste tills Leia somnade i famnen



Leia & Gizmo krambusas

Leia hälsar på Eliza


Det är skönt och sova med halva kroppen på katträdet





Leia vill busa med Gizmo. Glasrutan är också väldigt svår att försöka gå igenom har hon upptäckt.

I förrgårkväll såg jag och Erica Hachiko: A dogs story.
Jag förstod ju innan genom att bara läst vad filmen skulle handla om att jag kommer fälla tårar.
Det gör jag alltid när hundar har huvudrollen i ett drama.
Men med denna film störtgrät jag. Verkligen skakade och lät när jag grät. Och när tårarna hade börjat, tog de aldrig slut. Jag fick till och med gömma mig under täcket i sängen några gånger för jag orkade inte se vad som hände (och det fungerade faktiskt). Erica bara garvade dock. Men åt mig! ;)

Har ni 1½ timme över, se denna film!




"Lasse Hallströms film HACHIKO: A DOGS STORY är en känslostark film som är baserad på en sann japansk historia.

När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget - men förgäves - på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.

Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag."


 
Den riktiga Hachiko som filmen bygger på.

Vi hade en grillkväll för några veckor sedan med några vänner. Vi hittade mina "fina" glasögon och alla ville testa dom. Här är resultatet och vi kom fram till att det kanske är dags för mig att byta upp mig!



Gizmo ville såklart vara med på de speciella bilderna också men han skippade glasögonen och visade sin finaste sida istället.

Vi har ätit mycket gott den senaste tiden tack vare våran underbara grill på balkongen.  



När Erica fyllde år fick vi besök av fina Jannice och några maxi människor. Erica fick planteringsvantar, frön och en blomlåda så nu sår vi massor av blommor till balkongen i sommar!
Evelina kom förbi en dag och såg ut som hon gör på bilden. Det handlar ICKET om hustrumisshandel! Det var nämligen deras vovve Aston som var lite för glad och råkade knocka henne i ögat med sitt huvud.